Danskars och svenskars tankearbete
I allmänhet är svensken icke hågad för intensivt tankearbete, -- utom när det gäller mekanik eller annat naturstudium.
Svensken har varma känslor och en mycket liflig föreställningsförmåga, men han tänker för litet.
Äfven här är motsatsen påfallande mellan svenskar och danskar.
I ett samtal vill svensken helst höra händelser relateras,
som sätta hans föreställningsförmåga i verksamhet, -- dansken åter vill helst höra problem framkastas, som uppkalla hans tanke- och kombinationsförmåga.
*
Därför kommer svensken oftast till korta i tankeutbyte, ej blott med danskar utan äfven med norrmän. Hvilket som helst ämne, som kommer före, har dansken vanligen tänkt igenom många gånger förr, och hans hjärna och hans tunga arbeta med precisionen af en liten ångmaskin. För svensken är ämnet -- om det skall behandlas något djupare -- nästan alltid nytt. Och hvad han skulle säga, det finner han säkrast -- efteråt.
*
Och dock: när svensken blir tvungen att tänka sig in i en sak, slutar det oftast med att han ser den både djupsinnigare och mångsidigare än dansken. Ty egentligen är svensken mycket ofta rikt begåfvad såsom tänkare, och nästan alltid äro hans vyer större än danskens. Se blott dessa i Sverige så vanliga stora, höga pannor, -- verkliga tänkarepannor. Men de representera (möjligheten af) ett tänkande i stora, rena linier, ej i danskens konstmässigt snirklade spiraler. Huru aftecknar sig ej detta senare tänkande i danskens alltid -- man skulle nästan kunna säga smärtsamt fårade och förvridna drag!
Trots sitt utomordentliga skarpsinne hinner dansken i själfva verket sällan fram till epokgörande nya tankar. Den småaktiga kritiken har gått honom för mycket i blodet och förlamar hans andes flykt.
I detta fall är svensken lyckligare. Med sin sorglösa fantasi finner han icke så sällan »Lampans ande».
Här är det svensken, som är den ljuse Aladdin, dansken den mörke Nureddin.
Sidan är utvecklad av Öresunds Översättningsbyrå – Auktoriserade translatorer till och från DANSKA