Danskars och svenskars förmåga att sköta maskiner
Dansken studerar hellre människor än naturen. Svensken är alltid ointresserad för människostudium.
Tänk oss, till exempel, en svensk pojke som sättes att sköta en maskin. Efter fjorton dagar skall han ha hela konstruktionen på sina fem fingrar och vara färdig att själf uppfinna förbättringar. Råkar maskinen i olag på något sätt, skall felet vara bra svårt, om inte pojken till sist skall lyckas afhjälpa detsamma själf.
Sätt en dansk pojke till samma befattning. Han skall snarast känna en viss motvilja mot sin maskin, och näppeligen skall det falla honom in att ägna den något mera ingående studium. Går maskinen sönder, står pojken där handfallen och liknöjd och väntar blott på att den skall ställas i ordning igen af någon yrkesman.
Men tänkom oss en svensk beväringspojke, som blir kalfaktor hos sin löjtnant. När mötet är slut, skall han intet annat intryck ha fått än att »löjtnanten är en dj-a hygglig karl», eller också att »löjtnanten är en dj-a fähund». Om hans lynne och egenskaper i öfrigt skall han ha en mycket oredig föreställning.
Tag åter en dansk beväringspojke, som kommit i samma ställning. Efter fjorton dagar skall han känna sin löjtnant utan och innan -- hans goda sidor och i all synnerhet hans dåliga; och han skall vara i full färd med att söka draga fördel så väl af de ena som af de andra.
Sidan är utvecklad av Öresunds Översättningsbyrå – Auktoriserade translatorer till och från DANSKA