Skivad dansk ost ska man tydligen undvika. Den lär, enligt Politiken.dk lukta ännu värre än vanlig dansk ost: ”Osteskiver er som gummi og lugter af »sure tæer«”.
Själv tycker jag att all dansk ost är hal, svettig och illaluktande – utom ”lillebror-osten” förstås, som är så snäll som en ost kan bli. (En aning menlös, med andra ord.) Förgäves har jag försökt förklara för våra danska släktingar vad en ”stark” ost är, eller borde vara. I Danmark definierar man en osts styrka efter lukten. Ju värre lukt, desto ”starkare”. En stark ost i Sverige har däremot en smak som får det att svida till på tungan. Och den luktar helt OK. Den senare varianten äter jag gärna, den förra avstår jag helst ifrån.
Kanske bör man växa upp med dansk ost för att stå ut? Fast maken är ett levande exempel på att även danskar kan uppfatta dansk ost som förfärlig. Han totalvägrar. Min pappa däremot försökte sig med jämna mellanrum på att ta hem en Gamle Ole när jag var barn. Men den fick bo på balkongen. ”I kylskåpet? Aldrig i livet”, sa resten av familjen. Fast det var Pappa som brukade få sista ordet: ”Om tycke och smak dividerar man inte”, sa han.