Sørine Gotfredsen, välkänd dansk präst, journalist och debattör har fått rejält med utrymme i Berlingske. I en häpnadsväckande krönika ger hon sin syn på den norske terroristen/massmördaren och på de drivkrafter som hon menar ligger bakom hans handlingar.
Gotfredsen är rasande. Rasande på att man nu – även i Danmark – frågar sig varifrån denne mördares hat kommer, rasande på att vissa personer anklagas för att ha gjort uttalanden som kan uppmuntra extremism… och rasande på de människor som försökt värna om och tro på ett multikulturellt samhälle. Historien lär oss att det bara kan sluta på ett sätt när kristna och muslimer ”støter sammen”, nämligen i våld, skriver Gotfredsen, och hon finner det talande att det är just i tempelriddarens/korsfararens skepnad som Anders B. tagit upp kampen mot muslimerna. Vilka som är direkt ansvariga för mördarens hat vet vi redan, konstaterar hon. Det är ”dem, der i årevis har forkyndt, at det gode menneske kan skabe det gode multikulturelle samfund. Folk som Marianne Jelved, Svend Auken, Margrethe Vestager, Carsten Jensen og Tøger Seidenfaden. Det er utvivlsomt dem, Anders B… primært animeres af, fordi han afskyr tanken om det kulturløse menneske og i ren trods selv bliver helt overordentlig konkret”.
Att Anders B. hatar är inte underligt: ”Han hader i protest mod forvandlingen af det norske og vesteuropæiske samfund, han er desperat og næppe ganske mentalt rask, men hans rationale står lysende tilbage.” I Gotfredsens värld blir massmördarens hat således rimligt och förklarligt, och hans agerande fullständigt logiskt. Att det är just den socialdemokratiska ungdomen han är ute efter förvånar henne knappast. Gottfredsen har sin analys klar.
Vilka drivkrafter som ligger bakom den norske massmördarens handlande kommer dock med all säkerhet att diskuteras av andra i decennier framöver, och dessvärre kommer sannolikt fler än Gotfredsen att vara beredda att föra hans budskap vidare.
Krönikan gör mig närmast mållös, och för ett ögonblick förundras jag över att man överhuvudtaget kommit på tanken att publicera den. Sedan minns jag att det är en dansk tidning jag läser, och jag inser att jag aldrig lär mig. Kanske ska vi se den som ett exempel på en levande debatt och ett öppet och ytterst tolerant samhälle, där även de smaklösaste och vidrigaste åsikter kan sättas på pränt, tänker jag. Ett samhälle där man vågar ta diskussionen och där man vägrar lägga locket på… MEN den kan också ses som ett utslag av det motsatta: ett alltmer intolerant och inskränkt samhälle, där ingenting mer är heligt och där vad som helst kan sägas.
Debatten är dock fri, och en mängd läsare har kommenterat krönikan. Vissa kommentarer vill man helst hoppa över. Andra är välgörande raka i sitt försvar av sans och förnuft:
”Vi kan ingenting lære av denne slakteren”, skriver en kvinna. ”Jeg har ikke lært noe av Anders B…, jeg har kun fått litt insikt i hvor ”sykt” et menneske kan bli når det blir fanatisk opptatt av sin lille verden”.
”Sørine har jo ret”, skriver en annan läsare. ”Hun glemmer bare at gøre opmærksom på, at problemerne kun opstår imellem de kristne og muslimske fanatikere, hvor hun helt klart selv repræsenterer den kristne.”
”Det her er virkelig uhyggelig læsning”, skriver en tredje.
Låt mig till sist, som en kontrast till Gotfredsens krönika, citera Jonas Thente i dagens DN:
”Till slut steg det ändå fram i nästan mänsklig skepnad. Monstret: hoptråcklat av hundratusentals hatinlägg på ett myller av sajter på internet som står öppna för var och en som vill vädra sitt förakt för västvärldens demokratiska ordning.”
”Monstret…” ”i nästan mänsklig skepnad”. Så träffande. En robotliknande varelse som utan urskillning och med total likgiltighet dödar och sårar människorna i det samhälle han säger sig vilja värna. Skulle han på något sätt representera den kristna kulturen i västvärlden? Är det det Gotfredsen försöker säga? Vem och vad är det hon försöker försvara? Vad representerar hon själv, denna präst? Vilka är hennes syften?
Sørine Gotfredsen och hennes krönika i Berlingske är djupt oroande.