Nyligen tilldelades den danske författaren och debattören Carsten Jensen Olof Palme-priset. Motiveringen var bland annat att han ”varit en både kompromisslös och kunnig försvarare av alla människors lika värde” (DN). Många av dem som tidigare tilldelats priset har verkat i länder präglade av krig och diktaturer. Så är inte fallet när det gäller Carsten Jensen, men han påpekar själv att många svenskar säkerligen ser med oro på situationen i Danmark.
Att Carsten Jensen fått Olof Palme-priset ses inte med blida ögon i Danmark, och det var inte med någon särskild stolthet som tidningen Politiken den 29 januari presenterade nyheten om att en dansk tilldelats det svenska priset. ”Carsten Jensen får 400.000 kr. for at kritisere Danmark”, löd den bistra rubriken. Bland tidningens läsare går debattens vågor höga. Carsten Jensen beskrivs bland annat som en ”feg hycklare” som borde bosätta sig i Sverige för gott. Och Sverige är förstås ”självcensurens” land, ”den politiska korrekthetens högborg”… o.s.v. En och annan är dock positiv till hans insats, och menar att han absolut förtjänat priset – att han ”träffar mitt i prick” i sitt skrivande.
Om man nu vill lyfta fram Sverige som ett land präglat av självcensur och politisk korrekthet, ska man kanske akta sig så att man inte plötsligt kastar sten i glashus. Jensen har tagit sig friheten att kritisera förhållanden i Danmark som han inte gillar. Får han göra det? Eller bör han tiga om sina åsikter?