Att humanister inte åtnjuter något större anseende i det här landet är välkänt. Ibland kan jag inte låta bli att undra hur det skulle se ut om alla utbildade sig till ingenjörer, medicinare och jurister. Skulle någon sakna språkvetarna, islamologerna, svensklärarna, arkeologerna och alla de andra onyttiga akademikerna? Nu är det väl i första hand inte dessa som Svenskt Näringsliv vill åt, men många känner sig träffade av rapporten; Konsten att strula till ett liv. Rapportförfattarna har naturligtvis rätt i att universiteten inte ska erbjuda hobbykurser, i den mån sådana nu finns. (Men vem definierar vad som är hobbykurser? En av rapportförfattarna, Malin Sahlén, intervjuas i dagens DN, och hon nämner bland annat kurser om ortsnamn och svampar. Håller lexikografer, nordister, historiker, biologer, ekologer etc. med?) Naturligtvis ska våra universitetsutbildningar hålla högsta standard i alla avseenden. Dessvärre får dock humanisterna en väldigt liten del av kakan. Antalet undervisningstimmar inom humaniora är till exempel skrämmande lågt. Tänk om Svenskt Näringsliv i stället krävde kraftfullare satsningar på de språkutbildningar som ges i Sverige? Vad skulle inte det kunna betyda för samhällsekonomin och för språkvetarna själva? Kanske borde alla vi humanister ta tillfället i akt och kräva bättre utbildningar, bättre villkor, bättre anseende.
Av ren självbevarelsedrift borde man annars avstå från all humaniorautbildning. Bra betalt blir det ju sällan eller aldrig. Men betyder det att humanister inte behövs? Jag vet inte. Åtminstone som översättare verkar man höra till ett utdöende släkte. Teknologerna har ju ordnat det så klokt och behändigt att man numera kan mata in sin text i ett översättningsprogram, och vips – så kommer den översatta texten ut i den andra änden. Föredrar man en översättare av kött och blod så kan man ju fråga vem som helst som talar målspråket i fråga. Alltid finns det någon som ställer upp och översätter för en billig penning. Att översättningen inte blir alldeles tipp topp får beställaren kanske stå ut med. Bara man slipper betala vad det egentligen borde kosta. Det upphandlingssystem som gäller för översättningsbranschen har också bidragit till att priserna (och kvaliteten) pressats i botten, och få översättare kan räkna med en anständig lön.
Fast maskinöversättningarna har förstås sin charm. Den här hittade jag idag:
”Södra Moravia är berömd för inlagda ättiksgurkar, gjort omkring Znojmo. Den olika disken från pork och kål ätas i regionen, såväl som pies med plommondriftstopp och söt keso.”
Att ”jam” (marmelad, sylt) översätts med driftstopp är inte ovanligt. (Här finns för övrigt ett ljuvligt recept på plommondriftstopp för den som är intresserad.) De teknologer och programmerare som ligger bakom översättningsprogrammen verkar ha glömt att ”jam” kan syfta på mer än datorhaverier och liknande. Men det är kanske mycket begärt att de ska tänka på annat än teknik.
Kanske borde man emigrera till Danmark, där man normalt har lite större förståelse för humaniora. Fast frågan är om man kommer ifrån maskinöversättningarna bara för att man flyttar över sundet.