I Rädda Barnens statistik över den så kallade barnfattigdomen i Sverige sticker Malmö ut – här lever fler barn under dåliga ekonomiska villkor än någon annanstans i Sverige. Det stämmer säkert, men i dagens Sydsvenskan påpekas att Rädda Barnen missat det faktum att det finns många gränspendlare just i Malmö. Danska inkomster syns helt enkelt inte i statistiken. Och de spelar förstås roll. En del av de barn som i Rädda Barnens siffror beskrivs som fattiga har det kanske tvärtom riktigt bra. Danska inkomster är som bekant ofta högre än svenska. Kanske är det ”bara” en dryg fjärdedel av barnen i Malmö som lever under fattigdomsgränsen, och inte en tredjedel, som Rädda Barnens siffror indikerar. Men det är förstås illa nog.
Det finns inga vattentäta skott mellan dansk och svensk ekonomi. Tvärtom är vi, inte minst här i Öresundsregionen, väldigt beroende av varandra. Men det är något som myndigheter och organisationer längre upp i Sverige förefaller glömma bort, eller åtminstone bortse från. Man upphör inte att förvånas.
Många sydsvenskar är beroende av Danmark för sin ekonomi, och Danmark är fortfarande i hög grad beroende av svensk arbetskraft. Situationen är densamma när det gäller Sverige och Norge. Uppdrag granskning visade igår ett intressant reportage om svenska ungdomar som arbetar i Norge. Där är det lättare att få jobb än i Sverige, och lönen är bättre. Att arbetsvillkoren inte är särskilt bra, och arbetsuppgifterna inte alltid så roliga, gör mindre. Man jobbar i Norge under ett antal veckor eller månader, eller kanske år, sparar en del pengar, och kommer sedan hem igen. Av programmet framgick dock att det hela har en baksida – det händer att de svenska ungdomarna möts av förakt av en del norrmän, som tycker att de borde åka hem.
En gång i tiden var det annorlunda. Norge var ”fattigare” än Sverige. Och för några decennier sedan var den svenska kronan långt starkare än den danska. De danskar som studerade med danska studielån i Sverige under 70-talet hade svårt att få ekonomin att gå ihop. Men så kom devalveringen 1982, och plötsligt räckte den danska kronan längre. Men det var illa för den som stannade i Sverige och skulle betala tillbaka sitt danska studielån med svenska pengar. Plötsligt var lånet skyhögt.
Ekonomin går upp och ner. Just nu är de svenska finanserna starkare än de danska. Den danska kronan har tappat rejält i värde. Men vi har fortfarande en arbetslöshet att dras med, medan norrmännen skriker efter arbetskraft och danskarna ännu inte kan avvara sina svenska ungdomar. Med andra ord: vi är ömsesidigt beroende av varandra.
Hodie mihi, cras tibi, heter det på latin. Idag gäller det mig, i morgon dig. Min tur nu, din tur sedan. Eller tvärtom. Ingenting varar för evigt, och ingenting kan vi ta för givet.