På den svenska sidan av sundet växer floran av caféer hela tiden. I Malmö har antalet caféer ökat med 160 procent på tolv år, konstaterar Sydsvenskan. Och här, liksom på den danska sidan av sundet, är det nybryggd latte som gäller. Vi lever i en lattekultur, vare sig vi vill det eller ej. Vissa tillbringar t.o.m. en del av sin arbetstid på café. Det kan handla om morgonmöten, planeringar o.s.v. Här i Lund är studenterna naturligtvis i absolut majoritet på caféerna. Många blir sittande ganska länge, kanske med en laptop bredvid kaffekoppen, och även om drycken kan kännas dyr blir timkostnaden inte särskilt hög. Priset på en latte varierar förstås beroende på storleken. Den kan kosta över 30 kronor, men definitivt också mindre.
På den danska sidan av sundet kan man också få en latte för drygt 30 kronor, även om de i allmänhet kostar mer än så, och i värsta fall upp till 45 kronor. Men då är det danska kronor vi talar om. En latte för en femtilapp (eller mer…) med andra ord.
Danska Politiken har tittat närmare på lattepriserna i Köpenhamn och även jämfört dem med priserna i andra storstäder. Den danska latten är den dyraste i världen, konstaterar tidningen torrt. Det höga priset får dock inte danskarna att avstå från sin älskade dryck. Den är lika populär där som här. Lika beroendeframkallande på båda sidorna sundet, med andra ord. På den punkten är vi alltså varandra lika. ”En lyx vi unnar oss”, säger någon. ”Kaffesnobberi”, menar en av Politikens upprörda läsare. Kanske det. Ett kul uttryck i alla fall, tänker jag, samtidigt som jag funderar på om den arga läsaren har rätt eller inte.