Arkiv för kategori ‘Gränsgångarfrågor’

Det svenska antagningssystemet missgynnar danskar

tisdag, 20 juli, 2010

Ett stort antal danska studenter studerar här i Lund. Och en mängd svenskar har valt att studera i Danmark. Överenskommelser inom EU och Norden underlättar utbytet. Men med det nya antagningssystemet (i kölvattnet av de så kallade meritpoäng som införts för gymnasieelever) har det blivit svårare för utländska studenter att komma in på svenska utbildningar. Sydsvenskan har bland annat berättat om danska Emma Vig som räknat med att läsa japanska i Lund i höst, men nu får se sig om efter andra lösningar. Kanske måste hon flytta till Danmark igen.

Även svenska studenter kan på sikt hamna i ett sämre läge på grund av de nya system för meritvärdering och antagning som regeringen infört. Nu mer eller mindre tvingas svenska elever läsa ämnen som ger dem meritpoäng i stället för ämnen som de kanske hellre vill läsa, eller har bättre förutsättningar för. Att språkstudier i sig ger meritpoäng är i och för sig en god tanke, men som systemet nu är utformat ger det långt bättre utdelning att prestera ett svagt Godkänt i B-språket (steg 3) än att få ett Mycket väl godkänt i ett nytt språk.

En vacker dag kommer man att inse att systemet är dumt. Ingen vågar välja C-språk i gymnasiets första årskurs längre (i alla fall inte på bekostnad av B-språket). Själv har jag redan träffat på ett antal ungdomar som öppet deklarerat att de hade föredragit att satsa på ett nytt språk i gymnasiet, men känt sig tvungna att läsa steg 3 i sitt B-språk, så att de får meritpoäng.

Vad händer med dessa studenter när de söker utbildningar utomlands? T.ex. i Danmark? Räknas deras meritpoäng då? Nej, dessvärre inte. Den som vill studera utomlands har ingen nytta av meritpoäng.  I Sverige smäller det som sagt för närvarande långt högre med ett svagt G i spanska steg 3 än med ett MVG i kinesiska, steg 2. Utomlands värderas fortfarande ett MVG högre än ett G.

Just nu missgynnar systemet danskar som vill studera i Lund. På längre sikt riskerar systemet med meritpoäng att missgynna alla de svenska studenterna som drabbats av det, både här och utomlands. Om några år är meritpoängssystemet sannolikt borta (det är så pass tokigt utformat att det sannolikt inte blir långlivat), men då är det för sent för ungdomarna att välja om och satsa på det de verkligen vill läsa.

Därtill kommer att systemet med meritpoäng är närmast obegripligt. För att räkna ut hur många poäng man har, kan man behöva ta hjälp av t.ex. www.meritpoang.se

Danska betyg och svenska – mer än ett sund skiljer dem åt

tisdag, 22 juni, 2010

I Sverige väntar återigen ett nytt betygssystem de luttrade eleverna. Blir det bättre den här gången? Sannolikt inte. Experimenterandet lär fortsätta.

Även i Danmark har betygssystemet genomgått förändringar, dock inte så omfattande som på den svenska sidan sundet. Den tidigare danska 13-skalan har bytts ut mot en 12-skala (dock inte 12-gradig skala, eftersom den endast har sju betygssteg). Fortfarande är det mycket svårt att få det högsta betyget, och att en student lyckas med toppbetyget 12 i samtliga ämnen är närmast en sensation. Värt att notera är att de två lägsta stegen är 00 och -3 (riktiga bottenbetyg med andra ord).

I dagens Berlingske Tidende presenteras Amani, som är den första danska studenten med invandrarbakgrund som lyckas med den otroliga bedriften att få tolvor i alla ämnen. Att en svensk elev skulle få motsvarande uppmärksamhet för MVG i samtliga ämnen är närmast uteslutet. Dels har den svenska betygsskalan färre steg, dels har betygsinflationen lett till att MVG:n i samtliga ämnen inte är särskilt ovanligt.

Strängt förbjudet

måndag, 3 maj, 2010

Om du tänkt ta en kniv med på resan till Danmark, så tänk dig för både en och två gånger. Att man inte får bära kniv på allmän plats vet svenskar också, men i Danmark har den nya knivlagen lett till oanade konsekvenser och en omfattande debatt. Ett antal personer har nämligen dömts inte bara till böter utan också till fängelse för att de haft fiskeknivar eller hobbyknivar från jobbet i sina bilar, i något fall till och med i handskfacket. Det är tillåtet att ha exempelvis en fiskekniv med sig – om man kan visa att man ska ut och fiska. Däremot är det inte tillåtet att glömma nämnda kniv i bilen efter fisketuren. Ligger den kvar där dagen efter, kan man råka illa ut vid en razzia. Kan man visa att man verkligen ska på picknick med familjen – ja då kan en kniv också vara OK. Men i så fall måste man vara på väg direkt till utflyktsmålet. Omvägar eller andra ärenden på vägen är inte tillåtna.

Lagen har slagit hårt mot ett antal tidigare ostraffade personer, och debattens vågor går höga. Även politikerna är upprörda, och flera menar att den nya lagen tolkas fel. Nu har Højesteret, Danmarks motsvarighet till Högsta domstolen, i två fall slagit fast att Landsretten (motsvarar ungefär vår hovrätt) gått för långt när den dömt ut fängelsestraff. Böterna kvarstår dock.

För dem som dömts handlar det inte bara om pengar, utan även om spolierade karriärsmöjligheter. En dom för brott mot knivlagen innebär att man inte längre har en ”ren straffeattest” – något som krävs för många utbildningar och yrken.

Även i Sverige har vi en knivlag, eller vapenlag, som förbjuder kniv på allmän plats om den kan användas som vapen. Däremot verkar den inte tillämpas på samma stränga sätt som i Danmark.

Mer att läsa – bland annat om hur knivbestämmelserna ser ut – finns här och här.

Danska tonåringar löser Dankorts-problemet?

lördag, 13 februari, 2010

För den som vill shoppa i Danmark finns egentligen bara två alternativ: kontanter eller Dankort. Att handla med Dankortet är praktiskt; det accepteras överallt och är dessutom avgiftsfritt. I princip varenda dansk i vuxen ålder äger ett Dankort. Samtidigt som det fungerar smidigt för danskarna själva, har kortet blivit ett problem för utländska turister och gränsgångare. Det har nämligen i princip en monopolställning i Danmark. Oftast accepterar handlarna bara Dankortet – eller kontanter – och åtskilliga svenskar har därför fått vandra snopna och tomhänta ut ur danska butiker. För att få ett Dankort måste man ha ett danskt CPR-nummer, motsvarande svenskarnas personnummer, och ansökan måste göras i Danmark. Det är inte omöjligt att ordna ett CPR-nummer (det blir då ett fiktivt sådant), men det kan bara kopplas till ett danskt konto, och ett sådant är inte avgiftsfritt. Därför är det framför allt svenskar som arbetar i Danmark som skaffar sig ett Dankort.

På den svenska sidan sundet har man i många år hoppats på en lösning på problemet (eller ”gränshindret”, som det också kallats) och därför är det säkert många som gläder sig åt nyheten att allt fler danska handlare nu börjat acceptera internationella betalkort. Dock inte i första hand för att tillfredsställa svenskarna (och den svenska regeringen), utan för att danska tonåringar i allt större utsträckning skaffar sig betalkort, och då är det någon form av internationellt bankkort som gäller. För att få ett Dankort måste man nämligen ha fyllt 18 år. Ungdomarna är en viktig kundgrupp, och handeln har bara att anpassa sig. Tidningen Politiken berättar att ungdomskort som Visa Electron, Maestro och MasterCard Cash ”stormar fram”. Det blir alltså de danska tonåringarna som löser det problem som turister och affärsmän kämpat med i åratal, konstaterar tidningen.

Vinterkörning

torsdag, 11 februari, 2010

I Sverige måste man sedan några år tillbaka ha vinterdäck vid körning i vinterväglag (1 dec. – 1 april). Tidigare gällde denna bestämmelse enbart svenskregistrerade fordon, men nu omfattas även utlandsregistrerade bilar av den. Sydsvenskan har redan konstaterat att många danska bilar på besök i Sverige enbart är utrustade med sommardäck. Med anledning av det danska sportlovet (som infaller nu och nästa vecka) har dock den danska sajten dinepenge.dk tagit fram en översikt över vad som gäller vid vinterkörning i ett antal europeiska länder. Något som vi alla kan ha nytta av. Här närmar sig ju också sportlovet.

Madpakkeordningen – eller leverpastejsmackans vara eller icke vara

onsdag, 10 februari, 2010

Igår inträffade ett litet missöde här. Jag råkade tappa mitt nyinköpta danska rågbröd – rakt ned på foten. Tur att jag hade skorna på mig, annars hade det gått riktigt illa. Tungt som bara den är det – minst ett kilo – och kanterna är skarpa. Brödet tog ingen skada av fallet, däremot fick jag en öm tå. Nu funderar jag på om jag ska ta ett samtal med min lokale bagare. Det är ju trevligt att han försöker baka danskt rågbröd, men han får gärna plocka ut det ur ugnen i tid. Kanske blir det lite mindre hårt då. Som det nu är, verkar det vara utrustat med pansar.

Det är inte särskilt ofta som jag köper danskt rågbröd, eller ”rugbrød”, som vi väljer att säga i familjen. Det är nästan bara jag som äter det. Maken, som är född och uppvuxen i rågbrödets förlovade land, har fått nog. ”Nej tack”, säger han, och så skär han upp ett annat bröd. Vad som helst, bara inte rugbrød. Hans danska släktingar betraktar honom med oförställd häpnad. Hur klarar han sig utan detta fundamentala livsmedel? Jo, det går faktiskt fint, säger han. Det finns ju mycket annat bröd att välja på här i Sverige.

I Danmark är dock rugbrødet själva kärnan i det danska köket. Tänk bara på de fantastiska smørrebrøden… Vad vore de utan rugbrød? Och vad i all världen skulle barnen släpa med till skolan om inte rugbrød? Rugbrød med korv, leverpastej, dansk ost. Hver dag. Och så möjligtvis pricken över i: en ljus dubbelmacka med chokladpålägg.

Så såg åtminstone makens skolmatsäck ut en gång i tidernas begynnelse. Dag ut och dag in under hela skoltiden. Det är därför han har fått nog.

Häromdagen skrev jag om Bertel Haarder, som kände sig tvungen att upplysa om att han inte är minister för leverpastejsmackor. Det var just skolmatsäcken, madpakken, han syftade på. På senare tid har förändringens vind nämligen blåst över Danmark, och den 1 januari infördes ett system som innebär att de yngsta barnens mammor och pappor skulle slippa bre en massa matsäcksmackor till sina barn varje morgon. Nu ska – eller skulle – kommunerna själva ordna ”madpakken”, mot att föräldrarna betalar en avgift motsvarande självkostnaden. Protesterna har dock blivit så stora att man på flera håll ansett sig tvungna att backa. Berlingske Tidende kallar förslaget groteskt: föräldrarna ska själva ha lov att sörja för sina egna barn. Madpakkeordningen – matsäckssystemet! – är ren och skär socialism, dundrar tidningens ledare.

En rundringning till förskolor och dagis, där systemet redan införts, visar dock att den gemensamma lunchen har blivit en succé. Åtta av tio barn är nöjda, eller rentav mycket nöjda, med den mat de får, och de barn som tidigare kom med en ”eländig matsäck” till skolan får nu bättre näring.

I bland annat Århus har dock föräldrarna protesterat vilt. De vill själva ”smøre”, säger de. Och så blir det. Den 21 januari kröp man till korset: socialministern och inrikesministern fick vackert sätta sig ned och försöka hitta en lösning på problemet. Förhoppningsvis blir nu alla – föräldrar, politiker och ledarskribenter – nöjda: Kommunerna kommer att fortsätta att erbjuda ”madpakker” till barnen, men det blir de enskilda föräldrastyrelserna som avgör om man ska tacka ja eller nej till det kommunala erbjudandet.

Det är svårt att föreställa sig en liknande situation i Sverige. Däremot enkelt att föreställa sig de vilda protester som skulle uppstå i fall Sveriges regering eller kommuner kom med förslaget att dra in den fria skollunch (varm lagad mat) som existerat här i 64 år.

Utslitna mor- och farföräldrar

fredag, 5 februari, 2010

I Danmark pågår just nu en debatt om stressade och utslitna mor- och farföräldrar som förväntas ställa upp i ur och skur och ta hand om barnen. Hämta på dagis, köra till olika aktiviteter – och passa små sjuklingar. I Danmark finns nämligen ingen snäll försäkringskassa som betalar ut tillfällig föräldrapenning. I bästa fall kan man som anställd vara hemma med sjukt barn en dag – ”barnets 1. sygedag”. Under den dagen förväntas man fixa barnpassning till de följande dagarna, om barnet är sjukt mer än en dag. Och det är här den äldre generationen kommer in i bilden (eller möjligtvis en børnepige, en barnflicka).

Alltför ofta är även far- och morföräldrar upptagna av arbete och andra aktiviteter, och ibland tvingas de ta på sig mer än vad de egentligen orkar med. I Berlingske Tidende diskuteras därför just nu om småbarnsföräldrar ställer orimliga krav på sina egna föräldrar. Att ett system med tillfällig föräldrapenning skulle kunna underlätta för både den yngre och den äldre generationen är dock inget som diskuteras i den pågående debatten. Tveklöst är det lite lättare att vara småbarnsförälder på den svenska sidan av Öresund, åtminstone när barnen är sjuka. Och vem passar för övrigt barnen i de fall inte har några släktingar i närheten?

Med cykeln på Köpenhamns ”S-tåg”

lördag, 30 januari, 2010

Att man kan ta cykeln med på S-togen (lokaltågen i Storköpenhamn) är inte något nytt. Nytt däremot är att det inte kostar något extra – åtminstone inte under 2010. Cyklarna placeras i s.k. ”flexrum” i tåget. Under rusningstid (”myldretiden”) ökar förstås risken för att dessa utrymmen ska bli fulla, och det finns därför ingen garanti för att cykeln kommer med.

Tanken med gratissystemet är att locka fler danskar till pendeltågen. Bor man – eller arbetar – en bit bort från en S-tog-station, är det lätt hänt att man tar bilen. När det nu blir möjligt att cykla till stationen och sedan få med sig cykeln på tåget utan extra kostnad, kommer fler att välja att ta sig till och från jobbet på ett miljövänligt sätt. Det hoppas i alla fall de ansvariga.

Kanske lockar arrangemanget även fler svenskar att ta med cykeln över bron. På Öresundstågen får man dock köpa en biljett även till cykeln, men det räcker med barnbiljett. När man väl är över på andra sidan kan man välja och vraka mellan de många tåglinjerna.