Arkiv för kategori ‘Natur’

Ha koll på bilen när du besöker Rømø!

fredag, 20 augusti, 2010

Obehagliga överraskningar väntar den som parkerar på Rømøs stränder utan att tänka sig för. Här har man, år efter år, kunnat konstatera att alltför många turister är omedvetna om de faror tidvattnet innebär. Den 15 juli i sommar slukade Vesterhavet hela fjorton bilar på en gång, berättar Berlingske Tidende. Ägarna – tyska turister – lyckades dock rädda sig i tid. Och så småningom kom säkert bilarna upp till ytan igen. På Rømø har man nämligen investerat i ett specialfordon som kan dra upp bilar ur vattnet.

Rømø ligger strax norr om tyska gränsen i det så kallade Vadehavet, och kanske är det flest tyskar som hittar hit. Vadehavet sträcker sig ända ned till Nederländerna, och karaktäriseras bland annat av de speciella tidvattenförhållandena. Tidvattnet för med sig dy och sand, och Rømø växer faktiskt en bit varje år. Området har ett rikt fågelliv; kanske en anledning i sig att göra ett besök.

Dræbergoplen är tillbaka!

fredag, 20 augusti, 2010

I Berlingske Tidende kan vi läsa att dræbergoplen återigen setts i danska vatten. Rapporter kommer från olika håll, bland annat från Rømø och Fænøsund.

På svenska använder vi det betydligt mindre skräckinjagande namnet kammanet. Och det finns ingen omedelbar anledning att vara rädd för den – den dräper inga större varelser, utan satsar i första hand på hoppkräftor och andra djurplankton. Men det gör den med desto större energi, och det är därför den är ovälkommen i våra vatten, danska såväl som svenska. Den sätter nämligen hela ekobalansen ur system. När den har försett sig finns det helt enkelt inte tillräckligt med föda  kvar för de arter som finns naturligt i våra vatten. Dessutom händer det att den äter både fiskägg och yngel.

På Institutionen för marin ekologi i Göteborg har man intresserat sig en hel del för kammaneten, eller Mnemiopsis leidyi, som är manetens vetenskapliga namn.

Färga håret? Inte om fiskarna får bestämma

måndag, 14 juni, 2010

En av huvudnyheterna i svensk press igår var en rapport som tagits fram av Naturskyddsföreningens Kemikalienätverk: ”Gifter i vårt hår”. Den handlar om giftiga ämnen i hårvårdsprodukter som schampo och hårfärgningsmedel. Resultaten av de undersökningar som utförts är skrämmande, men inte förvånande. Det är ingen hemlighet att en otrolig mängd kemikalier av varierande farlighetsgrad ingår i produkter som vi använder till hår och hud. Det som är mer förvånande är att vi fortsätter att använda produkterna. Det handlar om gifter som inte får användas i båtfärg eller i hundschampon…

Tvätta håret måste man. Men färga håret? Det har under flera år varit en trend, närmaste ett måste, för ungdomar att färga håret. Gärna giftigt  svart. Jag har dock många gånger undrat hur man kan vara miljömedveten, kanske t.o.m. vegan eller vegetarian, och färga håret hela tiden. En sak är väl att man själv får i sig en massa gifter i onödan. Även frisören bör ju vara medveten om vad eller hon håller på med. Men djuren? Fiskarna i vattnet? En liten mängd av t.ex. zinkpyrition (som finns i flera mjällschampon) räcker för att döda fiskar. Bland de kemikalier som används i hårvårdsprodukterna finns – konstaterar Dagens Nyheter – ”tensider, färgämnen, lösningsmedel, förtjockningsmedel, stabiliseringsmedel, konserveringsmedel, antioxidationsmedel, oxidationsmedel och parfymer”. En massa gifter som varken är bra för hälsan eller för miljön.

Vi har ett Öresund, ett Kattegatt, ett Skagerrak, hela Östersjön och en massa insjöar att värna om. I vattnet finns fisk. Inte nog med att de får i sig hormoner från p-piller, gifter från cancerbehandlingar, en mängd antibiotika och annat som påverkar dem i hög grad. De måste också simma i resterna av våra hårfärgningsmedel och vårt smink.

Vad som händer med de människor som använder eller på annat sätt får i sig alla otäckheter är omtvistat. Olika undersökningar visar på ökad risk för allergier och vissa typer av cancer, och möjligtvis även på minskad fertilitet.

I Danmark har Forbrugerrådet (motsvarigheten till Konsumentverket) i många år kämpat mot just gifter och onödiga ingredienser i hårvårdsprodukter och liknande. Redan 2004 föreslog Forbrugerrådet ett förbud mot försäljning av hårfärger till unga under 15 år. Forbrugerrådet har också vänt sig till EU-kommissionen för få fram ett förbud mot skadliga hårfärgningsprodukter. Deras kamp kan man följa här.

Vill vi ha en förändring måste vi nog göra något själva. På båda sidorna av Sundet. Konsumenten har alltid rätt. Det är kanske först när vi börjar läsa innehållsförteckningarna ordentligt och vägrar använda farliga produkter som tillverkarna förstår vidden av problemet. Dessutom bör vi sluta färga håret – åtminstone så länge som färgerna inte är fullständigt ofarliga. Dags att börja gilla rött, brunt, råttfärgat och vad vet jag. Kanske till och med grått. Då kommer dessutom nyanserna fram, och världen blir lite mer spännande.

Alla miljömedvetna och kampglada har en chans. Bojkotta farliga produkter och ett likriktat hårmode. (Kanske läge att starta en facebookgrupp mot hårfärgning?)

Lycklig som en kalv på grönbete!

söndag, 30 maj, 2010

Rubriken är ett gammalt svenskt talesätt – en liknelse – som används för att beskriva den där alldeles speciella lyckokänslan som får en att plötsligt vilja både dansa och sjunga. En kalv, eller för den delen också en ko, som släpps ut på grönbete, är en alldeles speciell syn. Och kosläppet gör faktiskt inte bara korna på gott humör – det gäller även de människor som har förmånen att vara i närheten. Kosläppet lockar varje år ett stort antal åskådare till olika gårdar. I Sverige har kor rätt att gå på grönbete i 2-4 månader om året, allt beroende på var i landet de befinner sig, och i södra Sverige blir det ofta mer än så. I Danmark saknas motsvarande lag, och i den mördande konkurrens som råder struntar man uppenbarligen i att kor och kalvar också kan känna lycka – och att de mår allmänt bättre av att komma ut och röra sig. Om det berättar dagens upplaga av Sydsvenskan.

Nu är det tio år sedan vår äldre släkting på Jylland slutade ha mjölkkor. Men nog brukade hans svart-vita kreatur komma ut på grönbete. Fortfarande berättar han om hur de kunde lura honom ibland. Om han inte var på plats vid exakt rätt tid för mjölkningen brukade de ”straffa” honom genom att vandra till andra änden av sin stora hage. Så fick han kalla på dem med ett omisskännligt och säreget lockrop som jag aldrig hört någon annanstans. Och när vi bara för några veckor sedan var och hälsade på honom var hagarna i närheten fulla av kor och kalvar – dock inga mjölkkor. I bästa fall kan de danska mjölkkorna röra sig fritt i större ”lösdriftstall”. Där lever de hela livet, utan att någonsin komma ut. Kanske känner de frisk luft för första och sista gången när de går till slakt.

Norr om Hässleholm finns en lantbrukare som säkert lever upp till högsta standard vad gäller ladugård. Den är stor och luftig, och varje år vitmenas den inuti. Dessutom finns strategiskt utplacerade högtalare som då och då bjuder korna på klassisk musik – och det får mig återigen att tänka på släktingen i Danmark. Han hade även grisar. Kultingarna brukade vara livrädda när de träffade oss för första gången. Men när våra pojkar (som sjöng i gosskör) en vacker dag ställde sig och sjöng för de små grisarna, blev dessa inte bara lugna utan rentav lyckliga. Efter det sjöng pojkarna för dem varje dag. Hela raden av smågrisar reste sig förväntansfullt med klövarna mot foderrännan, medan svansen pekade rakt uppåt. Så stod de hela tiden medan pojkarna sjöng. Så snart sången var slut gallskrek grisarna (och de kan som bekant skrika…), så det var bara för pojkarna att fortsätta sjunga. Så fortgick det, dag efter dag, så länge besöket på Jylland varade. Det förändrade för alltid min syn på grisar.

Alltså: Låt både kor och grisar och för den delen höns njuta av sol, sommar och gräs. Inte bara i Sverige, utan även i Danmark. (Det kräver ändrad lagstiftning i Danmark!) Och glöm inte bort att bjuda dem på sång och musik då och då…

Strängt förbjudet

måndag, 3 maj, 2010

Om du tänkt ta en kniv med på resan till Danmark, så tänk dig för både en och två gånger. Att man inte får bära kniv på allmän plats vet svenskar också, men i Danmark har den nya knivlagen lett till oanade konsekvenser och en omfattande debatt. Ett antal personer har nämligen dömts inte bara till böter utan också till fängelse för att de haft fiskeknivar eller hobbyknivar från jobbet i sina bilar, i något fall till och med i handskfacket. Det är tillåtet att ha exempelvis en fiskekniv med sig – om man kan visa att man ska ut och fiska. Däremot är det inte tillåtet att glömma nämnda kniv i bilen efter fisketuren. Ligger den kvar där dagen efter, kan man råka illa ut vid en razzia. Kan man visa att man verkligen ska på picknick med familjen – ja då kan en kniv också vara OK. Men i så fall måste man vara på väg direkt till utflyktsmålet. Omvägar eller andra ärenden på vägen är inte tillåtna.

Lagen har slagit hårt mot ett antal tidigare ostraffade personer, och debattens vågor går höga. Även politikerna är upprörda, och flera menar att den nya lagen tolkas fel. Nu har Højesteret, Danmarks motsvarighet till Högsta domstolen, i två fall slagit fast att Landsretten (motsvarar ungefär vår hovrätt) gått för långt när den dömt ut fängelsestraff. Böterna kvarstår dock.

För dem som dömts handlar det inte bara om pengar, utan även om spolierade karriärsmöjligheter. En dom för brott mot knivlagen innebär att man inte längre har en ”ren straffeattest” – något som krävs för många utbildningar och yrken.

Även i Sverige har vi en knivlag, eller vapenlag, som förbjuder kniv på allmän plats om den kan användas som vapen. Däremot verkar den inte tillämpas på samma stränga sätt som i Danmark.

Mer att läsa – bland annat om hur knivbestämmelserna ser ut – finns här och här.

Gäckande blommor

fredag, 26 mars, 2010

Plötsligt är våren här, och Lund exploderar nästan av överfulla utecaféer, lätta vårkläder, påskliljor, glass och förälskade tonåringar. Gräsmattorna, som knappt blivit av med snön, är fulla av nyvakna studenter.

Det är bara några dagar sedan de första snödropparna och vintergäcken slog ut, och jag förstår att den här våren kan bli kort och intensiv.

Även i Danmark blommar vintergäcken, men den ser inte likadan ut som här. Tycker man att den liknar en svensk snödroppe, så har man helt rätt. Galanthus nivalis, den blomma vi kallar snödroppe, kallas faktiskt vintergæk på danska. Och den gula blomma som svenskarna kallar vintergäck, den kallas rätt och slätt erantis på danska. Eranthis hyemalis är blommans grekiska namn.

Förvirrande? Ja, minsann. Vårens första blommor gäckar inte bara vintern, de kan också lura skåningar och danskar. Kanske bäst att hålla sig till latinet och grekiskan, så att vi vet vad vi talar om!

Här finns en bild på svensk vintergäck och en på dansk vintergæk!

När snön fyker

fredag, 19 februari, 2010

Idag varnar DMI (Danmarks Meteorologiske Institut) för snefygning på Jylland. Då gäller det att hålla sig inomhus. Åtminstone ska man inte ge sig ut med bil i det öppna landskapet.

Det var i Danmark jag första gången mötte ordet snefygning – eller ”snöfykning” i direktöversättning till svenska. Själv är jag böjd att säga att ordet ”snöfykning” egentligen inte finns. Och ändå kan man stöta på det. En sökning på nätet ger för ögonblicket ett fåtal träffar, samtliga med koppling till Skåne. Inte så underligt, för det är här snön fyker. Fyka är för övrigt ett ord som finns ”på riktigt”, och för en skåning är det ett alldeles vanligt ord. Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, SAOL, noterar dock att det är ”provinsiellt”. Bläddrar man vidare i SAOL hittar man faktiskt ett riktigt substantiv till fyka, nämligen fåk, eller snöfåk, även det ”provinsiellt”. Snöfåk betyder yrsnö, konstaterar SAOL. Snöfåk är för övrigt den svenska motsvarigheten till danskans snefog, en variant på snefygning. Och så känner vi ju igen det från engelskans fog… Det är också besläktat med ordet ”fukt”… o.s.v.

Uppsvenskarna skrattar ibland åt sydsvenskarnas tafatta försök att hantera den lilla snö som kommer. Men jag som är inflyttad till Skåne, jag skrattar inte. Nej, jag är väl medveten om att när snön ”fyker” gäller det att hålla sig borta från de skånska vägarna. I Danmark har väderleksrapporterna varnat för ”snefygning” med jämna mellanrum denna vinter. Och lyssnar man inte och lyder, riskerar man att bli stående med sin bil någonstans på en åker i det skånska eller danska landskapet.

När snön fyker blåser den som ett vitt, jämntjockt band över slätten. Det snöar i princip horisontalt, och den snö som redan ligger på marken driver i hög hastighet vidare i vindens riktning. Plötsligt vet man varken var vägarna börjar eller slutar. Här, i det öppna landskapet, utan skyddande skog, är det lätt att bli vilse i allt det vita. Och det beror inte på att skåningarna är dåliga på snöröjning. ”Inte heller norrlänningarna kan hålla en väg öppen över kalfjället i snöstorm”, påpekar en bekant med rötterna i norra Sverige.

Svart som sol

torsdag, 11 februari, 2010

Nyss var jag ute och vandrade i det vackra vädret. Bländande sol, klarblå himmel och gnistrande snö. Kan en vinterdag bli bättre än så? Och där, mitt framför mig på stigen, upptäckte jag en koltrast. Den satt där alldeles stilla, vände huvudet försiktigt mot mig och frågade om jag hade något att bjuda på. Helt säker är jag i och för sig inte, för den sa ingenting. Den bara satt där helt stilla, kolsvart mot den vita snön. Men den tittade som sagt på mig, och något ville den väl?

Hemma i trädgården har vi ett eget koltrastpar. De är, om jag förstått saken rätt, gifta sedan flera år tillbaka och de bor alltså i vår trädgård. Nu har de problem. De letar sig ända in till husväggen, där snötäcket tar slut, för att se om det möjligtvis finns något att äta där. Det gör det knappast. Så nu har vi gjort en överenskommelse med dem. Vi hjälper dem att klara den här tuffa vintern – ställer ut något ätbart till dem varje dag – och i gengäld kommer de att sjunga för oss från vårt hustak, så snart kvällarna blir milda och ljusa.

Sällan har en fågel gjort mer skäl för sitt namn än den jag såg idag – och då tänker jag förstås på koltrastens danska namn: Solsort. Sol och svart. Svart mot bländvit, solgnistrande snö. Det danska namnet är egentligen betydligt vackrare än det svenska. Och att ”sol” i solsort sannolikt inte har ett enda dugg med solen att göra spelar kanske mindre roll. ”Sol” lär vara en gammalnordisk beteckning för en gråsvart nyans. Samma ”sol” hittar vi för övrigt i danskans ord för svarta vinbär; solbær – också det ett vackert ord tycker jag.

Vill man veta mer om ”sol” kan man, om man vill, lyssna på det danska ”Sprogminuttet”. Och vill man träffa koltrastar är det bara att gå ut och vandra i det skånska landskapet. Eller, för den del, det danska.

Inga vargar i Skåne…

lördag, 30 januari, 2010

Nu får skåningarna åka till Köpenhamns zoo om de vill titta på varg! I Skånes djurpark har man tvingats ta till drastiska åtgärder sedan några vargar lyckats ta sig ut ur hägnet. Deras flyktförsök påverkade resten av flocken så kraftigt att parkledningen ansåg sig tvungen att avliva samtliga vargar – hela tolv stycken. Som av en händelse inträffar detta samtidigt som man för första gången på lång tid i Sverige genomfört en laglig jakt på varg (vilket lett till en minst sagt livlig debatt).

Läs mer här och här

Danska mördarsniglar får avundas de svenska…

lördag, 30 januari, 2010

I Danmark tar den stränga kölden kål på de avskyvärda spanska sniglarna, men i Sverige blir vi dessvärre inte av med dem – det får vi veta om vi läser två artiklar publicerade samma dag (8 jan.) i Berlingske Tidende respektive Dagens Nyheter. Enligt Berlingske är den långvariga kylan dödlig för de sniglar som inte i tid lyckats ta sig ned på 10 cm:s djup. DN rapporterar tvärtom att snötäcket gör att de klarar sig alldeles utmärkt, precis som fästingarna. Hur det går med de danska fästingarna, skovtegene, vet vi inte än. Men vi väntar spänt på nästa rapport. Kanske något för en dansk-svensk vadslagningsbyrå?