I sommar ges allmänheten tillträde till en av Danmarks äldsta judiska begravningsplatser, nämligen Mosaisk Nordre Begravelsesplads på Møllegade, anlagd 1694. Köpenhamns kommun har beslutat sig för att satsa 1 miljon danska kronor på att rusta upp den gamla begravningsplatsen och förse den med gångstigar och parkbänkar. Den judiska (eller mosaiska som man säger på danska) begravningsplatsen har varit stängd i många decennier, förklarar den danske överrabbinen, Bent Lexner för Berlingske Tidende. Beslutet att stänga begravningsplatsen togs i och med att det ”politiska klimatet” blivit alltför ansträngt, sannolikt någon gång på 40-talet, menar han.
För köpenhamnarna blir den judiska begravningsplatsen, med sin atmosfär, sin grönska och sina vackra stenar en verklig tillgång i en stressig storstadsmiljö. ”Ett andhål”, skriver tidningen. Dock kommer den endast att vara öppen tre dagar i veckan under sommarhalvåret – mer omfattande öppettider har man helt enkelt inte råd med. För att begravningsplatsen ska kunna hållas öppen krävs nämligen tillsynspersonal.
Läsarreaktionerna är blandade: vissa är entusiastiska, andra anar problem. ”Jag måste skynda mig att se den”, skriver en läsare, som förväntar sig en snar vandalisering. Att risken finns, är uppenbart. Söker man information om den judiska begravningsplatsen på denna sida sundet, nämligen i Malmö, får man ett antal google-träffar. Dessvärre handlar merparten om vandalisering, brandattentat och gravskändningar.
Förhoppningsvis kommer dock köpenhamnarna att uppskatta möjligheten att besöka gravplatsen – och värna om den. För min egen del går tankarna osökt till Sveriges äldsta judiska begravningsplats på Alströmergatan i Stockholm, som jag bodde granne med under ett antal år. Där – precis som i Köpenhamn, om man får tro bilderna – lutar de gamla stenarna med sin hebreiska text lite snett och vint mot varandra, övervuxna av mossa, som monument över en annan tid. De lockar till eftertanke.