Arkiv för kategori ‘Språk’

Nytt paket åt danskarna

lördag, 27 februari, 2010

Politiken påminner oss idag om några välkända, och i viss mån kanske ökända, danska begrepp: kartoffelkuren, pinsepakken och forårspakken – samtliga benämningar på ekonomiska åtgärdsprogram som under de senaste årtiondena sett dagens ljus i Danmark. Kartoffelkuren (potatiskuren) lanserades hösten 1986 av dåvarande statsministern Poul Schlüter. Syftet var att få danskarna att spara mer och låna mindre. Tolv år senare, 1998, var det Poul Nyrup Rasmussens tur att dra åt svångremmen. Hans ”pinsepakke” skulle säkerställa en bättre balans i den danska ekonomin. Även Anders Fogh Rasmussen bjöd på ett och annat paket, och särskilt väl minns man ”forårspakken” (vårpaketet) 2004, vars uppgift var att stimulera dansk ekonomi.

Och nu är det dags igen, den här gången med Lars Løkke Rasmussen vid rodret. När andra länder faktiskt börjar se ljuset i tunneln, ser det mörkt ut för dansk ekonomi. Vad det nya åtgärdspaketet ska kallas är redan föremål för debatt. Socialistisk Folkepartis talesman i skattefrågor, Jesper Petersen, har sin åsikt klar. ”Isvinterpakken” är ett lämpligt namn i dessa frusna tider. Dessutom kommer det att bli isvinter i de danska kommunerna nästa år, när de måste spara 13,5 miljader danska kronor på skolor och äldreomsorg, påpekar Petersen. Andra förslag från SF är ”sultekuren” (svältkuren) och ”tarmskyllingen” (tarmsköljningen!). Politikens läsare har för övrigt en uppsjö av egna förslag; ”hyklerpakken”, ”tyvepakken” (tjuvpaketet), ”dummepakken” och ”farvelfærdspakken” är bara några exempel. Extra fyndigt är kanske ”Uløkkepakken”, med anspelning både på statsministerns namn och ”ulykke”.

Mer officiellt kallas dock regeringens ekonomiska plan helt enkelt ”konvergensprogrammet”. Syftet är nämligen primärt att uppfylla EU:s konvergenskrav. Dessa krav har förstås funnits länge, och det är därmed inte första gången som en dansk regering presenterar ett konvergensprogram. I det här fallet förefaller det dock bli ett ovanligt tufft sådant.

Den danska kronan har sjunkit i förhållande till den svenska. Snart blir det kanske svenskarnas tur att återgälda danskarnas besök, och bidra en aning till den danska återhämtningen?

När snön fyker

fredag, 19 februari, 2010

Idag varnar DMI (Danmarks Meteorologiske Institut) för snefygning på Jylland. Då gäller det att hålla sig inomhus. Åtminstone ska man inte ge sig ut med bil i det öppna landskapet.

Det var i Danmark jag första gången mötte ordet snefygning – eller ”snöfykning” i direktöversättning till svenska. Själv är jag böjd att säga att ordet ”snöfykning” egentligen inte finns. Och ändå kan man stöta på det. En sökning på nätet ger för ögonblicket ett fåtal träffar, samtliga med koppling till Skåne. Inte så underligt, för det är här snön fyker. Fyka är för övrigt ett ord som finns ”på riktigt”, och för en skåning är det ett alldeles vanligt ord. Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, SAOL, noterar dock att det är ”provinsiellt”. Bläddrar man vidare i SAOL hittar man faktiskt ett riktigt substantiv till fyka, nämligen fåk, eller snöfåk, även det ”provinsiellt”. Snöfåk betyder yrsnö, konstaterar SAOL. Snöfåk är för övrigt den svenska motsvarigheten till danskans snefog, en variant på snefygning. Och så känner vi ju igen det från engelskans fog… Det är också besläktat med ordet ”fukt”… o.s.v.

Uppsvenskarna skrattar ibland åt sydsvenskarnas tafatta försök att hantera den lilla snö som kommer. Men jag som är inflyttad till Skåne, jag skrattar inte. Nej, jag är väl medveten om att när snön ”fyker” gäller det att hålla sig borta från de skånska vägarna. I Danmark har väderleksrapporterna varnat för ”snefygning” med jämna mellanrum denna vinter. Och lyssnar man inte och lyder, riskerar man att bli stående med sin bil någonstans på en åker i det skånska eller danska landskapet.

När snön fyker blåser den som ett vitt, jämntjockt band över slätten. Det snöar i princip horisontalt, och den snö som redan ligger på marken driver i hög hastighet vidare i vindens riktning. Plötsligt vet man varken var vägarna börjar eller slutar. Här, i det öppna landskapet, utan skyddande skog, är det lätt att bli vilse i allt det vita. Och det beror inte på att skåningarna är dåliga på snöröjning. ”Inte heller norrlänningarna kan hålla en väg öppen över kalfjället i snöstorm”, påpekar en bekant med rötterna i norra Sverige.

Svart som sol

torsdag, 11 februari, 2010

Nyss var jag ute och vandrade i det vackra vädret. Bländande sol, klarblå himmel och gnistrande snö. Kan en vinterdag bli bättre än så? Och där, mitt framför mig på stigen, upptäckte jag en koltrast. Den satt där alldeles stilla, vände huvudet försiktigt mot mig och frågade om jag hade något att bjuda på. Helt säker är jag i och för sig inte, för den sa ingenting. Den bara satt där helt stilla, kolsvart mot den vita snön. Men den tittade som sagt på mig, och något ville den väl?

Hemma i trädgården har vi ett eget koltrastpar. De är, om jag förstått saken rätt, gifta sedan flera år tillbaka och de bor alltså i vår trädgård. Nu har de problem. De letar sig ända in till husväggen, där snötäcket tar slut, för att se om det möjligtvis finns något att äta där. Det gör det knappast. Så nu har vi gjort en överenskommelse med dem. Vi hjälper dem att klara den här tuffa vintern – ställer ut något ätbart till dem varje dag – och i gengäld kommer de att sjunga för oss från vårt hustak, så snart kvällarna blir milda och ljusa.

Sällan har en fågel gjort mer skäl för sitt namn än den jag såg idag – och då tänker jag förstås på koltrastens danska namn: Solsort. Sol och svart. Svart mot bländvit, solgnistrande snö. Det danska namnet är egentligen betydligt vackrare än det svenska. Och att ”sol” i solsort sannolikt inte har ett enda dugg med solen att göra spelar kanske mindre roll. ”Sol” lär vara en gammalnordisk beteckning för en gråsvart nyans. Samma ”sol” hittar vi för övrigt i danskans ord för svarta vinbär; solbær – också det ett vackert ord tycker jag.

Vill man veta mer om ”sol” kan man, om man vill, lyssna på det danska ”Sprogminuttet”. Och vill man träffa koltrastar är det bara att gå ut och vandra i det skånska landskapet. Eller, för den del, det danska.

Ledighet och smalhals!

tisdag, 9 februari, 2010

I Danmark oroar man sig för det ekonomiska läget. Medan andra länder förefaller vara på väg ut ur den ekonomiska krisen, ser det fortfarande dystert ut för danskarna. Ordet för dagen är ”smalhals” – d.v.s. kärvare villkor. Uttrycket förekommer i allt fler sammanhang; nu väntar ”smalhals” för byggföretagen, pensionsbolagen, kommunerna – och för danskarna i gemen. Arbetslösheten (”ledigheden”) är på väg uppåt, skatteintäkterna minskar, exportsiffrorna dalar, och det behövs kraftfulla åtgärder för att komma på rätt köl igen, påpekar man från flera håll.

Frågan är förstås vad den växande danska arbetslösheten betyder för oss i Skåne. Ett stort antal svenskar – inte minst ungdomar – arbetar fast eller tillfälligt på andra sidan bron. Och det är ungdomarna som drabbas hårdast när arbetslösheten nu ökar i Danmark.

Läs mer här och här.

Språk är makt…

måndag, 8 februari, 2010

Häromdagen skrev jag om att Dansk Folkeparti vill införa ett förbud mot att tala annat än danska i skolan. I rättvisans namn bör påpekas att liknande tongångar funnits även i Sverige. Det var framför allt under 2007 som debattens vågor gick höga, och i Landskrona, där antalet invandrare är stort, bestämde man sig faktiskt för att försöka få eleverna att tala svenska hela tiden, även om man inte ville tala om något regelrätt språkförbud. Något straffsystem ville man inte heller ha – möjligtvis samtal med de elever som valde att tala andra språk, och eventuellt även med deras föräldrar. Och om det bara rörde sig om ett par elever som talade med varandra, skulle det vara OK att de talade annat än svenska. Det viktiga var,  sa man, att ingen hamnade utanför. Och i en intervju från 2008 påpekar Gustav Adolfskolans rektor att man är nöjd med resultatet. ”Vi är på rätt väg”, säger han.

I Malmö la Folkpartiet (också 2007) fram ett förslag om att enbart svenska skulle talas på lektionstid – för elevernas egen skull. Från bland annat Vänsterpartiet hördes protester, och Rosanna Dinamarca påminde om den tid trista tid då barn i norra Sverige inte fick tala sina egna modersmål, tornedalsfinska eller samiska, i den svenska skolan.

Ett reportage från Andersbergsskolan i Gävle ger hopp om framtiden. Här hittar man tolv olika språk i en enda klass. En av lärarna konstaterar att det är en ”givande utmaning”.  När  orden inte räcker till använder man kroppsspråket. Och dessutom får barnen snabbt ett gemensamt svenskt ordförråd. Det första nyanlända barn får lära sig är ord som ”bra”, ”fint”, ”rast” och ”kompis”.

Att språk är makt vet vi ju, och det är angeläget att alla barn här i Sverige får lär sig svenska så väl som möjligt. Men det är också angeläget att vi värnar om andra språk. Om språk är makt, bör väl flerspråkighet vara en verklig styrka!

Kvarsittning för den som talar arabiska, urdu eller svenska i den danska skolan?

fredag, 5 februari, 2010

Får Dansk Folkeparti som det vill, blir det förbjudet att tala annat än danska i den danska skolan. Det främsta argumentet för ett förbud, enligt DF, är att det skulle kunna förhindra mobbning. ”I den danska skolan talar man danska”, säger partiets företrädare Marlene Harpsøe. Kvarsittning är ett lämpligt straff för den som inte talar danska, menar man. Eller varför inte ett ”korrigerande föräldrasamtal”?. Undervisningsministern är dock inte tilltalad av förslaget, som därför inte ser ut att bli mer än just ett förslag.

Politiska klichéer

lördag, 30 januari, 2010

Danmarks Sprogmuseum bjuder på en spännande liten undersökning. Hans Degn har tagit sig an uppgiften att studera det politiska språket, eller närmare bestämt i vilken mån de politiska partierna i Danmark använder sig av språkliga klichéer (eller klyschor). Han har helt enkelt googlat ett antal ord och uttryck och tittat på deras förekomst på de politiska partiernas hemsidor. Han har själv valt ut de undersökta uttrycken, t.ex. ”sätta fokus på”, ”tillgodose”, ”omstrukturering”, ”på sikt”, ”utsatta familjer” och ”de svagaste i samhället”. Resultatet är nedslående för de danska socialdemokraterna, som toppar listan på klichéanvändare. Bäst går det för Dansk Folkeparti, som i betydligt mindre grad använder sig av de undersökta klichéerna.

Nu går debatten hög på sprogmuseet.dk. Är det inte snarare så att undersökningen bara tar upp ord och uttryck som rör traditionellt socialdemokratiska ämnen? Var finns uttryck som ”lägre skatt” och ”marknadskrafter”, ”lag och ordning”, bara för att nämna några exempel? Åter andra undrar om det verkligen handlar om klichéer. Är det inte snarare politiskt fackspråk? Eller socialdemokratiskt sådant?

Läs gärna mer – och ta ev. del i debatten här.