Arkiv för kategori ‘Kuriosa’

Sjön Sjön, inte särskilt skön

måndag, 6 september, 2010

Mitt förra blogginlägg kan föranleda en och annan fråga från icke-lundabor. Varför står det ”sjön” två gånger? Skrev jag kanske fel?

Nej, inte alls. Här i Lund har vi, bland mycket annat, faktiskt ett fenomen som kallas sjön Sjön. Ett elände ur de danska gäststudenternas perspektiv, kan tyckas, för det är väl illa nog att behöva uttala sjön en gång.

Sjön Sjön är en damm, belägen på Lunds Tekniska Högskolas område. Enligt Lunds universitet egen informationssajt är den en rest av det tegelbruk som en gång fanns på området. Vattenkvaliteten är det si och så med, och med jämna mellanrum har det klagats på dålig lukt… I sjön Sjön ligger ön Ön, och i sjön Sjön utkämpar lundateknologerna varje år i vid den här tiden ett i alla avseenden blött sjöslag, Regattan.

”Kassecykeln” – allt annat än en kass cykel

måndag, 6 september, 2010

Finns det något mer danskt än en lådcykel? Eller flakcykel? Eller cykelkärra? Kärt barn har många namn – och det gäller förstås även på danska. Ladcykel och kassecykel är ett par exempel. Jernhest är ännu ett. Alla dessa uttryck kan förstås skapa förvirring. Danskans ”kasse” betyder låda, medan ”lad” betyder flak.

Även här i Skåne är cykelkärran populär, men den leder fortfarande tankarna till Köpenhamn och Christiania.

I Politiken redovisas en liten undersökning av fem modeller av nämnda cykel, från en modern holländsk cargobike till en klassisk modell med tydliga Christianadrag. Storlekarna varierar, och en av lådcyklarna sägs ha plats för hela sex barn… eller en mängd matkassar och loppisprylar. Då gäller det nog att cykeln är lättrampad eller försedd med ett smart växlingssystem, tänker jag.

Själv skulle jag känna viss tvekan inför att placera alla mina barn i en låda bland alla fortkörande bilar. Men cykelvägarna blir ju allt fler, som tur är. Cykelstaden framför andra här i Sverige är förstås Lund. Här ser man med jämna mellanrum föräldrar som trampar för allt vad de är värda, medan barnen ser staden glida förbi ur något som väl närmast får kallas grodperspektiv. Sexbarnslådan har jag dock inte skymtat än. Men jag håller naturligtvis utkik. Kanhända dyker den upp någonstans i närheten av LTH och sjön Sjön. Om sex barn får plats i den, så kanske den räcker för tre studenter. Det skulle vara en syn för gudar  förstås, men i den här stan ska man inte bli förvånad över någonting. I synnerhet inte vid den här tiden på året, då nollning är det självklara temat.


Ha koll på bilen när du besöker Rømø!

fredag, 20 augusti, 2010

Obehagliga överraskningar väntar den som parkerar på Rømøs stränder utan att tänka sig för. Här har man, år efter år, kunnat konstatera att alltför många turister är omedvetna om de faror tidvattnet innebär. Den 15 juli i sommar slukade Vesterhavet hela fjorton bilar på en gång, berättar Berlingske Tidende. Ägarna – tyska turister – lyckades dock rädda sig i tid. Och så småningom kom säkert bilarna upp till ytan igen. På Rømø har man nämligen investerat i ett specialfordon som kan dra upp bilar ur vattnet.

Rømø ligger strax norr om tyska gränsen i det så kallade Vadehavet, och kanske är det flest tyskar som hittar hit. Vadehavet sträcker sig ända ned till Nederländerna, och karaktäriseras bland annat av de speciella tidvattenförhållandena. Tidvattnet för med sig dy och sand, och Rømø växer faktiskt en bit varje år. Området har ett rikt fågelliv; kanske en anledning i sig att göra ett besök.

Dræbergoplen är tillbaka!

fredag, 20 augusti, 2010

I Berlingske Tidende kan vi läsa att dræbergoplen återigen setts i danska vatten. Rapporter kommer från olika håll, bland annat från Rømø och Fænøsund.

På svenska använder vi det betydligt mindre skräckinjagande namnet kammanet. Och det finns ingen omedelbar anledning att vara rädd för den – den dräper inga större varelser, utan satsar i första hand på hoppkräftor och andra djurplankton. Men det gör den med desto större energi, och det är därför den är ovälkommen i våra vatten, danska såväl som svenska. Den sätter nämligen hela ekobalansen ur system. När den har försett sig finns det helt enkelt inte tillräckligt med föda  kvar för de arter som finns naturligt i våra vatten. Dessutom händer det att den äter både fiskägg och yngel.

På Institutionen för marin ekologi i Göteborg har man intresserat sig en hel del för kammaneten, eller Mnemiopsis leidyi, som är manetens vetenskapliga namn.

Har danskarna ett vinnande koncept?

onsdag, 26 maj, 2010

Melodifestivalen, eller Melodi Grand Prix, som man ofta säger i Danmark, är i full gång igen, och tidningar och TV flödar över av spekulationer. Danmark tävlar i år med en duo, Chanée & N’evergreen, och i dansk press dras paralleller till den duo som vann tävlingen för tio år sedan: brødrene Olsen, Jørgen och Noller. De två fick se sina liv förändras på tre minuter. ”Det kom helt bag på oss” (vi blev helt överrumplade), berättar de i en intervju för dansk TV.

Med Chanée & N’evergreen har Danmark goda chanser att ta hem segern igen, åtminstone enligt DR:s webbplats. Här kan man titta på bidraget. Vill man jämföra med bröderna Olsen, så hittar man dem här. Frågan är om inte de två bröderna kan symbolisera det där danska gemytet som svenskarna numera tycker sig leta förgäves efter ibland.

Efter karnevalerna…

tisdag, 25 maj, 2010

Nu städas det i både Lund och Köpenhamn. Två stora och helt olika karnevaler är över. Den köpenhamnska karnevalen föddes 1982, och det var alltså för 28:e gången den nu gick av stapeln. Första gången det begav sig var temat ”gatan är scenen och du är gycklaren” – och det är sannolikt ett tema som  håller än.  Bilder från ”Søndagsparaden”, d.v.s. söndagens karnevalståg, finns här.  Under de år som gått har Köpenhamnskarnevalen dock alltmer fått karaktären av gigantisk världsmusikfestival.

Lundakarnevalen – ett genuint studentjippo i närmast oöverskådligt format – har en mer imponerande bakgrund. I bästa fall är den ca 160 år gammal! År 1849 ska glada lundastundenter, utklädda till bröllopsfölje, ha vandrat i väg till Lilla Råby för att fira vårens ankomst. Ända sedan 1860-talet har karnevalerna haft ett mer eller mindre sammanhängande tema (år 1863 var det t.ex. ”Grekiska thronens försäljning”!). Ett återkommande inslag i Lundakarnevalen är karnevalsfilmen, även den med mer än 100 år på nacken! År 1908 lät man sig förresten inspireras av en dansk film, Løvejagten. Den svenska titeln blev förstås Lejonjakten.

En verklig höjdpunkt på årets Lundakarneval var Cirkus Snitz, som bjöd på en genialisk föreställning byggd på klassisk musik i olika former (Mozart, Bizet, Musorgskij, Delibes, Orff, Whitacre m.m.) i kombination med skönsång, magi, akrobatik och jonglörskonst av klass.

Måste man vänta fyra år på en liknande upplevelse? Då får man kanske ta en tur över sundet nästa år. För i Köpenhamn är det karneval varje år!

Cirkus Snitz tackar för applåderna. Till höger en glad regissör, Rasmus Bååth.

Strängt förbjudet

måndag, 3 maj, 2010

Om du tänkt ta en kniv med på resan till Danmark, så tänk dig för både en och två gånger. Att man inte får bära kniv på allmän plats vet svenskar också, men i Danmark har den nya knivlagen lett till oanade konsekvenser och en omfattande debatt. Ett antal personer har nämligen dömts inte bara till böter utan också till fängelse för att de haft fiskeknivar eller hobbyknivar från jobbet i sina bilar, i något fall till och med i handskfacket. Det är tillåtet att ha exempelvis en fiskekniv med sig – om man kan visa att man ska ut och fiska. Däremot är det inte tillåtet att glömma nämnda kniv i bilen efter fisketuren. Ligger den kvar där dagen efter, kan man råka illa ut vid en razzia. Kan man visa att man verkligen ska på picknick med familjen – ja då kan en kniv också vara OK. Men i så fall måste man vara på väg direkt till utflyktsmålet. Omvägar eller andra ärenden på vägen är inte tillåtna.

Lagen har slagit hårt mot ett antal tidigare ostraffade personer, och debattens vågor går höga. Även politikerna är upprörda, och flera menar att den nya lagen tolkas fel. Nu har Højesteret, Danmarks motsvarighet till Högsta domstolen, i två fall slagit fast att Landsretten (motsvarar ungefär vår hovrätt) gått för långt när den dömt ut fängelsestraff. Böterna kvarstår dock.

För dem som dömts handlar det inte bara om pengar, utan även om spolierade karriärsmöjligheter. En dom för brott mot knivlagen innebär att man inte längre har en ”ren straffeattest” – något som krävs för många utbildningar och yrken.

Även i Sverige har vi en knivlag, eller vapenlag, som förbjuder kniv på allmän plats om den kan användas som vapen. Däremot verkar den inte tillämpas på samma stränga sätt som i Danmark.

Mer att läsa – bland annat om hur knivbestämmelserna ser ut – finns här och här.

Bedja, shoppa eller elda? – Olika traditioner i Öresund

torsdag, 29 april, 2010

I morgon är det Valborgsmässoafton i Sverige. Det betyder att vissa företag, kontor och banker m.m. kan stänga tidigare än vanligt. Butikerna är dock öppna.

I Danmark firar man däremot Store bededag i morgon. Store bededag  är en dansk helgdag som firats sedan slutet av 1600-talet, och den infaller alltid fjärde fredagen efter påsk. Förr i tiden ringdes denna helgdag in redan  kvällen innan ”böndagen”  – så att allt arbete skulle avstanna, butiker och krogar stängas. Tanken var att man skulle anlända till kyrkan i nyktert tillstånd morgonen därpå.

Numera är det kanske inte särskilt många som söker sig till kyrkan på Store bededag. Men ledig från arbetet är man – och då finns det ju, som bekant, tid för shopping. Dessvärre har danska butiker i allmänhet stängt under helgdagar. I Sverige råder andra principer, och numera kan man i princip alltid hitta öppna butiker överallt, helgdag eller inte.

Den som befinner sig på den svenska sidan sundet kan välja att avsluta dagen vid en valborgseld. Valborgsmässoafton är en blandning av kyrkligt och ”hedniskt”. Den heliga Valborg (som lär ha levt på 700-talet) är dock i princip bortglömd, och sedan länge är det enbart vårens ankomst som firas. ”Vintern rasat ut ur våra fjällar”, sjungs traditionsenligt varje Valborgsmässoafton. Några fjäll har vi inte här i Lund, och ändå har sången tydliga kopplingar hit. Musiken är skriven av Otto Lindblad, grundare av Lunds Studentsångarförening. Hans byst finns för övrigt att beskåda i Lundagård. (Och på lördag, 1 maj, kommer studentsångarna att sjunga för honom!)

För den dansk som vill fly Store bededag finns alltså anledning att ta en sväng över Öresund. I morgon kan man som sagt både shoppa och sjunga valborgssånger, och på lördag kan man lyssna på studentsångarna som sjunger in våren på universitetshusets trappa. Själv tycker jag i och för sig att de gör sig bäst i TV. Där kan man både se och höra dem – och det är det inte säkert man gör om man söker sig till Universitetsplatsen på lördag. Risken är att några tusen andra åskådare står i vägen.

Vill man som lundensare ta det lugnt, slippa stora folksamlingar, mösspåtagningar och firande i övermått – ja då kan man ju som sagt bege sig till Köpenhamn. Det är inte alltid som Store bededag och valborgsmäss sammanfaller, så det gäller att passa på.

Kort men gott???

fredag, 23 april, 2010

Om man får tro en dansk undersökning från Nationaløkonomisk Institut, Handelshøjskolen, vid Aarhus Universitet, finns det ett samband mellan hur lyckligt ett folk är och hur länge det lever. Medan man i andra undersökningar kommit fram till att lyckliga människor lever länge, åtminstone på individnivå, antyder undersökningen i Århus något helt annat, nämligen att det finns en koppling mellan ett helt folks samlade lycka och en kortare medellivslängd. De lyckligaste befolkningarna är faktiskt de som lever kortast tid, konstaterar videnskab.dk.

Det är här danskarna själva kommer in i bilden. De brukar i olika undersökningar toppa lyckobarometern, samtidigt som de långt ifrån toppar statistiken över livslängd. Lycka är inte samma sak som en frisk befolkning, konstaterar den forskare som ligger bakom studien, Christian Bjørnskov. Han påpekar att många faktorer spelar roll för hur lyckliga människor känner sig. Lyckligast är kanske de som har en lite mer avslappnad attityd till livet, äter mer chips och dricker mer öl än andra på fredagskvällarna. De går på fest lite oftare och till läkaren något mer sällan. Och de hinner dessutom kanske aldrig uppleva det besvärliga åldrandet och trista äldreboenden. En del av dem får kanske hjärtslag ute på gatan, och dör direkt. (Jo, så står det faktiskt.) På så sätt kostar de också samhället mindre pengar, konstaterar artikeln vidare.

Bjørnskov ser nämligen en tydlig koppling mellan ett lands utgifter för sjukvård å ena sidan och resultatet av ”lyckoundersökningar” bland landets invånare å andra sidan. Ju lägre sjukvårdsutgifter, desto högre lyckonivå. Det är en koppling som vid en första anblick inte verkar helt orimlig, tänker jag, åtminstone om man föreställer sig att den som är frisk och inte behöver söka läkare är lyckligare än andra. Men om jag förstått Bjørnskov rätt handlar det snarare om att de lyckliga är de som inte bryr sig om – eller aldrig hinner – söka läkare.

Nåja, vi börjar i alla fall ana varför danskarnas livslängd är kortare än många andras (svenskarna lever t.ex. två år längre än danskarna).

För övrigt kan man ju fundera på hur lycka mäts. Finns det någon undersökning som visar vad som ligger bakom svaren i lyckoundersökningarna? Är lycka att titta på ”Vild med dans” (= Let’s dance) och sedan skölja ner upplevelsen med ett par snapsar, som artikeln föreslår? Inte helt säkert att alla delar den danske forskarens uppfattning på den punkten.

Vissa saker får vi kanske aldrig veta. Men är man nyfiken på undersökningen får man veta lite mer om den här. Videnskab.dk bjuder också på en artikel med motsatt budskap: De lyckliga lever längre. Den hittar man här.

Till sist några tänkvärda ord ur Sydsvenskan den 22 april 2009:

Medan svenskarna under Folkhälsoinstitutets nyktert vakande ögon ätit sin spenat och mödosamt lagt dagar, veckor, månader och år till livet har man på andra sidan Sundet, med ett stort smil på läpparna, lagt liv till åren.”

Karikatyr slår mot danska kungahuset

tisdag, 13 april, 2010

En ny karikatyrstrid kan vara under uppsegling i Danmark. Men den här gången är det inte Muhammed och hans efterlevande som kan känna sig kränkta, utan självaste drottningen och hennes familj. Drottning Margrethes 70-årsdag firas stort, och det är naturligtvis en nagel i ögat på dem som inte är förtjusta i monarkin som sådan. Mitt i firandet tar därför tre konstnärer (Jan Egesborg, Pia Bertelsen och Johannes Töws) saken i egna händer och genomför en symbolisk avlivning av hela kungafamiljen. På olika håll i Köpenhamn kan man idag se plakat med åtta gravstenar, var och en försedd med namn, födelse- och dödsår. Jyllandsposten visar karikatyren, och vi ser tydligt namnen: Margrethe, Henrik, Frederik, Mary, Joachim, Marie – och Christian och Isabella. De två sistnämnda, drottningens barnbarn, är födda 2005 och 2007. Upprörda läsarkommentarer har strömmat in, och många påpekar speciellt det groteska i att de två barnen också fått varsin gravsten i karikatyren.  Att konstnärerna har rätt att rita vad de vill, det är en sak, men det är ”oläckert” med döda barn, påpekar en. En läsare i Randers skriver att om kungahusets motståndare inte har bättre argument att komma med, lär danskarna få stå ut med sitt kungahus i ytterligare tusen år.

Datumet för ”avlivningen” är satt till den 1 maj – en tanke i sig. Arbetets internationella kampdag ska vara en uppgörelse med klassamhället, påpekar Jan Egesborg. Man får dock vara försiktig om man ska kritisera kungahuset, medger Pia Bertelsen – hon och Egesborg, som tillsammans utgör konstnärsduon Surrend, har nämligen gjort det förr. Reaktionerna har varit våldsamma, säger hon.

Själv frågar man sig naturligtvis var denna försiktighetsgräns går. Jyllandsposten bollar frågan vidare till sina läsare: Har konstnärsgruppen gått över strecket?

Själv föredrar jag förstås Preben Kristensens drottningkarikatyrer – dem kan man åtminstone skratta åt, oavsett om man är för eller mot monarkin.