Har Arbetsförmedlingen köpt in tolktjänster på tok för billigt? Nej, det är snarare Polisen m.fl. som betalar tolkarna alltför mycket, åtminstone om man ska tro ett blogginlägg som gjorts med anledning av en artikel i Dagens Nyheter idag. Artikeln handlar om att Arbetsförmedlingen handlat upp tolktjänster för 59 kr för första halvtimmen, mot normala 2-300 i timmen. Bloggaren frågar sig varför tolken ska ha mer betalt än en städare.
Även i P1 gjorde man ett inslag om nyheten, och när jag hörde det tänkte jag omedelbart att en stor del av lyssnarna skulle bli upprörda. Inte för att tolkarna får för lite betalt, utan för att de får för mycket. Vem vill inte tjäna 300 kronor i timmen? 12 000 i veckan, 50 000 i månaden?
Tolkens verklighet och vardag är dock långt ifrån glamorös, och han får vara glad om han överhuvudtaget kan leva på sina inkomster. Många gånger kommer han faktiskt inte upp i städarens lön.
Så här kan arbetsdagen för en tolk se ut: Han sätter sig i bilen kl. 08.30 för att tolka på en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning någonstans i Skåne. Uppdraget börjar 09.30. Det tar tre kvart att köra dit. 11:00 är uppdraget slut, och tolken kör vidare till nästa samhälle på den skånska landsbygden. Här väntar en tolkning för socialförvaltningen mellan 12.30 och 13.30. Sedan blir det bilkörning igen. Det sista uppdraget, som rör en vårdnadstvist, är inbokat 15.00-16.00. Någon lunch har han inte hunnit med. Det fick bli en medhavd macka och en kopp kaffe i bilen.
Klockan 17.30 är tolken hemma igen, och han räknar ut att han på dagens tre och en halv(!) arbetstimmar tjänat ca 700 kronor före skatt. För den så kallade spilltiden (den tid då han kör bil) får han ytterligare en eller två hundralappar (spilltid ersätts med en 50-lapp i timmen vid tolkning för t.ex. socialförvaltning, sjukvården etc.). Dessutom får han 25 kronor per mil (han har kört 18 mil denna dag) samt ersättning för parkeringsutläggen. Han betalar skatt för halva bilersättningen.
Om arbetsdagen ser ut så här konstant, kommer tolken upp i en lön på ca 18 000 i månaden. Han har jobbat i många år, och han har en universitetsutbildning som är längre än en advokats. Ibland tolkar han i rätten, och då är det något bättre betalt. Fortfarande är hans lön dock pinsamt låg i jämförelse med advokatens. Och medan advokaten ofta halvsover sig igenom rättegången, är tolken tvungen att vara alert hela tiden. Det får helt enkelt inte bli fel. De som ska döma är helt beroende av att tolken förmedlat varje budskap rätt.
Dagen därpå får tolken dessvärre inget uppdrag alls. Han frilansar ju, precis som alla andra tolkar. Han saknar således det skyddsnät som anställda har, han har svårt att planera sin dag och han kan se fram emot en pension som är långt under städarens. (Den senare har dessutom i allmänhet fast anställning, med allt vad det innebär.) Det är inte varje månad som tolken får ihop sina 18 000. Ibland ser det betydligt sämre ut, och andra gånger går det lite bättre.
Ersättningen till tolkar och översättare försämras konstant. Utvecklingen har gått åt fel håll under snart två decennier. Många gånger går det inte alls att leva på lönen. Alltför många tolkförmedlingar och större översättningsbyråer fortsätter att pressa priserna. Och de myndigheter som handlar upp tolk- och översättningstjänster funderar inte ett ögonblick på om ersättningsnivåerna är rimliga, och om de överhuvudtaget kan få kompetent folk för den summa de är beredda att betala. Upphandlingskraven är dessutom i allmänhet utformade på ett sätt som gör att endast en handfull byråer i Sverige kan delta.
Tolk- och översättningsmarknaden i Sverige år 2012 är helt enkelt mer eller mindre absurd.
………………….
Exemplet ovan om tolkens arbetsdag är inte påhittat. Nej, det är dessvärre hämtat ur det verkliga livet. Tolken finns på riktigt, och uppdragen i fråga utförde han en dag i november 2011.